carrofaahlstrom

Är det någonting man är när man är gravid så är det känslosam. Jag är i vanliga fall ganska känslig av mig också när det kommer till vissa saker och har nära till både skratt och tårar.. Men nu har det blivit 100 gånger värre..

 

 

Jag känner mig mer och mer oattraktiv jag vet inte om det beror på vad vågen visar, eller lilla kulan som kommit, eller min hy som ser förskräcklig ut eller mitt hår som är fult vad jag än gör med det och inga byxor passar..

Jag gråter ibland för världens minsta orsak som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om, och när jag väl gråter känns det som hjärtat gått i tusen bitar. Det gör liksom ont.

 

Jag behöver så mycket bekräftelse nu (mest från Dennis) att det nästan är pinsamt. Jag suger åt mig alla positiva kommentarer som en svamp men sen behöver jag ännu mera.

 

Jag är rädd att Dennis ska tycka jag är ful eller blir ful och inte vill ha mig längre. (Fast jag vet att det verkligen inte är så att han älskar mig precis som jag är och kommer bli och att jag är fin för han endå.)

Men hjärnspökena är ändå där. Och det gör mig ledsen.

 

Det kanske låter patetiskt i era ögon med det är så jag känner mig just nu till och från, upp och ner.

När bebben är här kommer jag säkert titta tillbaka och skratta åt det här. Jag vet ju att det blir bättre, och att det är bara att stå ut för det kommer att vara värt det hundra gånger om. <3

 

Tänkte bara dela med mig av mina tankar som finns där och attt det inte alltid är en dans på rosor.

Tänk vad en graviditet gör från att driva en till vansinne till att göra en till den lyckligaste i världen.<3

I morse vid halv 9 for jag Dennis och Hans mamma till Hudik :) Nervös som ett cp var jag.

Trodde den hade dött, eller att den hade någon skadad osv, mådde illa och allt möjligt innan.

Har fått för mig att jag har så himla liten mage med, kanske var därför. Men nu såhär i efterhand så är jag bara glad att va så liten som jag är ;)

 

Vet att det står 17+ nånting på bilden men det är sedan förra mätningen. Så lill*n är beräknad 24 Juli :)

Kunde inte se könet. :( Tråkigt ville hemskt gärna veta av en hel del anledningar. Men huvudsaken den va frisk och hade full fart där inne, så himla kul att se. Helt perfekt sa bm att den var <3

Tycker denna månad har SPRUNGIT förbi, men det gör inget, då kommer våren och sommaren fortare!

Idag är det Bandy på tv:n jag ska då försöka kika, Edsbyn-Bollnäs i kvarten och dom har vunnit 2 matcher på rad nu. SÅ om dom vinner går dom vidare till semi å får möta Hammarby, wieho!

 

Själv har man ju gått och blivit sjuk, SNORIG, ont i hals och öron  tungt huvud osv. Men gav mig ut på en promenad igår endå och det skulle jag INTE ha gjort. Helvete vad ont jag fick i ljumskarna och ryggen. Inte skönt...

 

Glad alla hjärtansdag allihop ♥ 

Köpte en blomma trisslott och å ett kort till mormor :) blev hon glad. Även ska älskling få en/flera små presenter. Synd att de inte går att lägga till bild bara!

 

Symptom som jag har haft som är borta nu.

- Uppsvälldhet

- Ömma bröst (har det till och från, men i början var det värst.)

- Illamående KONSTANT

 

Symptom som jag haft tidigare och som kommit senare men är kvar.

- Magont

- Förändrad smakupplevelse

- Känslig näsa

- Kissnödig hela tiden

- Mår illa och kan inte ligga på rygg

- Ont i ljumskarna och ryggen

- Trött

- Dålig sömn

- Svårare att andas

 

Säkert nå mer men bara de ja kan komma på nu. Svin jobbigt är det, men man får tänka att det är värt det för, föhoppningsVIS så har den lilla det bra där inne!

Till och med v12, mådde jag klappkasst, jag mådde illa JÄMT om jag inte åt höll jag på att spy och allt smakade bajs. Illamåendet var riktigt jobbigt.

Och fram till v12 så var magen mest uppsvälld, det gjorde väldigt ont för mig då jag känner mina tarmar tydligt genom magen så jag fick ganska jobbiga smärtor, och gaser..

 

V9

Tänkte prova mobilblogga. Hoppas det funkar. Ligger i sängen och funderar.

Är så otroligt tacksam och glad för alla kommentarer jag fått och för alla fina människor jag har runt omkring mig. Ni ger mig styrka och en tro på mig själv. <3

Jag vet inte hur jag ska få ner det här inlägget i ord. Men nu är det hela helt offentligt. Vilket är ännu mera skrämmande men samtidigt så otroligt skönt!

 

I måndags var jag på ultraljud. Jag var så orolig då jag inprincip är platt och haft en knöl i magen. Det vet jag nu vad det är men endå. Men direkt när hon hävde dit apparaten så rullade den lilla runt, och sparkade och slogs. Utan att jag kände någonting, jag kunde se allt huvud, fötter, ben dess småsmå fingrar.
Helt otroligt att det finns något så underbart växande inuti mig, jag kan inte riktigt fatta det själv.

 

 

 

Vilken alldels speciellt morgon. Vaknade och kände suget efter att blogga. Dennis åkte och ploga i natt kl 3, så jag har fått sovit ensam några timmar. Saknar mitt hjärte gos<3

 

 

Det är nu jag hoppas bloggandet kommer dra igång. Jag har nåt att blogga om, hundratals känslor jag vill få ut, glädjen, skräcken, rädslan, nyfikenheten. Ja, allt.

 

Så jag hoppas ni är några stycken som följer med mig på min resa. <3