<3
Jag vet inte hur jag ska få ner det här inlägget i ord. Men nu är det hela helt offentligt. Vilket är ännu mera skrämmande men samtidigt så otroligt skönt!
I måndags var jag på ultraljud. Jag var så orolig då jag inprincip är platt och haft en knöl i magen. Det vet jag nu vad det är men endå. Men direkt när hon hävde dit apparaten så rullade den lilla runt, och sparkade och slogs. Utan att jag kände någonting, jag kunde se allt huvud, fötter, ben dess småsmå fingrar.
Helt otroligt att det finns något så underbart växande inuti mig, jag kan inte riktigt fatta det själv.
Helt otroligt att det finns något så underbart växande inuti mig, jag kan inte riktigt fatta det själv.
<3 vårt lilla
Visst är man fruktansvärt orolig för missfall, eller ännu värre missed abortion. Men när man sett fostret i denna vecka i full rörelse och ett pumpade hjärta, så är den procenten vääääldigt låg. Och om det skulle hända så får man ta sig igenom det och tänka att det var meningen.
Jag kommer dela med mig av bilder, känslor, tankar, funderingar, ALLT.
Kramis!
Kommentarer
Trackback
