Hur det gick till

Fredag 4 mars 2016
Jag & Leo är på bvc för kontroll på vikt och längd.
Dennis sitter i bilen för han mår dåligt, Thuva är hos mormor. 5650g 57.5cm landade det på.
Bvcsköterskan frågar om jag har nå fler frågar och jag kommer ihåg att fråga över Leos gula spyor han haft sen i söndags. (Som jag även frågat på hc och 1177 under veckan men båda har sagt att det är ingen fara bara lite galla)
Bvc sköterskan hämtar doktorn som kommer och slår på Leos mage. Det är stumt på vänster sida men inte höger.
Vi blir skickade till Hudik direkt för en koll.
Äntligen någon som tog mig på allvar kände jag..
 
Jag gick ut till bilen och kort därefter spyr Dennis (matförgiftad troligtvis) så han stannade hemma och Thuva hos farmor.
Jag och mamma for mot Hudik med Leo.
Prover togs sen vart vi skickad på ultraljud
 
Leo sover på britsen jag står nere vid honom och mamma bakom mig.
Doktorn börjar köra med dopplern på honom samtidigt som han viskar med en annan. 
Jag och mamma står under tystnad och försöker höra vad dem säger.
Tjejen brevid doktorn går ut han tar upp dopplern tittar på mig och säger.
Han har en 10cm stor tumör i ena njuren.
Tårarna börjar rinna och det enda jag ser framför mig är död. Så det första jag frågar är
Han kommer väl inte dö???!
Nej stopp ta det lugnt vi ska fixa det här sa han.
Så blir vi utskickade upp till Läkaren.
Under tiden ringer jag Dennis..
Det var hemskt att få beskedet utan Dennis att ringa honom och berätta att vår 2 månaders son har cancer..
 
Kommer upp till en avdelning får prata med en jättebra läkare som verkligen lugnade mig berättade vad dem trodde att det kunde vara och vad som troligtvis skulle komma att hända.  
En skiktröntgen gjordes oxå.
 
Allt blir hela tiden en dimma vad dom sagt. Men jag kommer ubgefär ihåg vad vi gjorde.
Läkaren gjorde mig lugn men när jag skulle ringa varaa nära så bröt en efter en ihop i telefonen och då är det svårt att vara stark...
 
Jag och manma blev kvar över natten i hudik för att kolla hur han kissa/bajsa/åt/spydde.
Dennis kunde inte komma för han låg hemma och spydde.
 
På lördag åkte vi hem och på kvällen träffade vi alla närmaste och prata om vad vi skulle göra med Thuva för på söndagen for vi till uppsala och sov på Ronald till måndagen då vi skulle träffa en läkare kl10..
 
fortsättning kommer..
Man tror inte att detta ska hända en själv och speciellt inte en 2 månaders bebis. Allt är fortfarande så overkligt.

RSS 2.0