carrofaahlstrom

Är det någonting man är när man är gravid så är det känslosam. Jag är i vanliga fall ganska känslig av mig också när det kommer till vissa saker och har nära till både skratt och tårar.. Men nu har det blivit 100 gånger värre..

 

 

Jag känner mig mer och mer oattraktiv jag vet inte om det beror på vad vågen visar, eller lilla kulan som kommit, eller min hy som ser förskräcklig ut eller mitt hår som är fult vad jag än gör med det och inga byxor passar..

Jag gråter ibland för världens minsta orsak som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om, och när jag väl gråter känns det som hjärtat gått i tusen bitar. Det gör liksom ont.

 

Jag behöver så mycket bekräftelse nu (mest från Dennis) att det nästan är pinsamt. Jag suger åt mig alla positiva kommentarer som en svamp men sen behöver jag ännu mera.

 

Jag är rädd att Dennis ska tycka jag är ful eller blir ful och inte vill ha mig längre. (Fast jag vet att det verkligen inte är så att han älskar mig precis som jag är och kommer bli och att jag är fin för han endå.)

Men hjärnspökena är ändå där. Och det gör mig ledsen.

 

Det kanske låter patetiskt i era ögon med det är så jag känner mig just nu till och från, upp och ner.

När bebben är här kommer jag säkert titta tillbaka och skratta åt det här. Jag vet ju att det blir bättre, och att det är bara att stå ut för det kommer att vara värt det hundra gånger om. <3

 

Tänkte bara dela med mig av mina tankar som finns där och attt det inte alltid är en dans på rosor.

Tänk vad en graviditet gör från att driva en till vansinne till att göra en till den lyckligaste i världen.<3