Vecka 32
80% avklarat!
Jippi. För tillfället just i denna stund känns det mesta jobbigt. Känns som alla förväntar sig så mycket av mig och ingen förstår ( eller bryr sig ? ) hur tungt det är och hur ont i min rygg och framfog jag har, hur illa jag mår konstant. Sammandragningar var tionde minut, kan inte sova på nätterna.
Man ska såklart inte gnälla men det här är min blogg och det känns som ett bra ställe att vräka ur sig på.
Jag har till skillnad från förra gången väldigt svårt att gråta. Jag vill gråta men det går liksom bara inte.
Kanske för att det mesta är bra egentligen och jag har väl egentligen inte något riktigt skäl att vara ledsen men det känns bara som att det skulle vara skönt...
Tack och lov för min älskade unge utanför magen. Thuva, vad skulle jag göra utan dig? vad gjorde jag innan dig? Tack för allt du gör, och för att just du gjorde mig till din mamma. Du är mitt liv. Jag älskar dig <3



Kommentarer
Trackback