=)
När fick du reda på att du var gravid?
I slutet på november.
Hur reagerade du/ni när graviditetstestet var positivt?
Splittrad, rädd, nervös, orolig, glad. "vad händer härnäst?" ”Vad är bäst?” osv osv.. Det var en känslomässig bergochdalbana helt klart.
Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Jag kände på mig redan samma dag som jag brukar få mens att det inte stod rätt till. Jag ville kolla samma dag, men höll mig 2-3 dagar då mensen fortfarande inte kommit. Och det visade endå Starkt plus på 2sec.
Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja
När gjorde ni ultraljud?
Vi gjorde ett Ul i V16, och RUL i V19
Tog ni reda på könet?
Den lilla vildingen ville inte visa oss och hävde dit händerna mellan benen när hon skulle kika.
Vad trodde ni att barnet var för kön innan/OM ni tog reda på det?
Eftersom det inte gick och se så, trodde jag från första början jag var helt säker på att det var en pojk att det bara kunde vara en pojk. Efter första UL trodde jag också det. Men efter RUL:et så tror jag bara det är en liten tjej sen hårt. Dennis har hela tiden trott tjej. Så vi får se! Det spelar absolut ingen roll vad det blir iallafall<3
Har ni bestämt vad barnet ska heta?
Nej, men några namn har vi ju!
Är du rädd/orolig för något?
Klart att man är. Hade nog varit ganska konstigt om jag var fullt ut avslappnad? Jag är super orolig över att göra fel, eller att inte kunna ta hand om mitt barn, att jag och dennis kommer bli osams, glida ifrån varann, att bebisen inte är frisk, att jag kommer må dåligt, osv det finns tusen saker.
Men känner jag oss rätt så är vårat förhållande så himla starkt att ingenting kan förstöra mellan oss. Jag vet också att han kommer bli världens bästa pappa och jag ska kommer göra mitt bästa för att bli en supermamma. Samtidigt som jag inte tänker glömma bort min älskade hälft. Han är det viktigaste i mitt liv och jag kommer verkligen prioritera tid och alla dessa småsaker som, en puss mellan blöjbyten eller ett skratt när det är som jobbigast. Men SJÄLVKLART oroar man sig endå.
Har du haft en svår graviditet hittills?
Jag vet inte riktigt. Från början och till v12-13 så tyckte jag den var en pina. Eller det tycker jag nu också men det är härligare nu när man får sparkar lite nu och då. Man känner att det finns ett litet liv där inne.
Men jag har ju haft, illamående, kissar flera tiden på nätterna, ryggont, huvudvärk,och ja du har nog förtträngt hälften.
Har du mått illa?
Noo kidding
Har du eller har du haft några cravings?
Måste nog svara nej på denna fråga. Ingenting speciellt. Inget ”jag måste ha”. Mer saker jag kan vara sugen på, från dag till dag.
När kände du första sparkarna?
Man får nog definera sparkar. Jag visste ju inte riktigt hur sparkar skulle kännas men jag skulle vilja kalla det rörelser. Och det känner jag från vecka 16 till 19, efter v19 kände jag sparkar och från vecka 21 har vi kunna sett utan på magen :)
Bästa graviditetsminne hittills?
Allt. Varje steg genom graviditeten är ett minne jag kommer att bära med mig föralltid.
Hur mycket har du gått upp i vikt?
ca 6kg just nu.
Var eller är du känslig?
Till viss del. Mest för obetydliga saker. .
Hur många barn vill du/ni ha?
Just nu känner jag bara 1. Kanske ett syskon i framtiden. Det vet jag inte.
Har du fått några bristningar?
nej inte ännu!
Är du nervös inför förlossningen?
Livrädd. Men jag vet att det är något jag måste gå igenom. Att hantera smärtan kommer bli en utmaning men att jag kommer överleva från början till slut finns det ingen tvekan om. Om alla andra kan så kan jag också. Sen kommer jag ha min fina med mig han som känner mig bättre än någon annan. Klart det kommer gå bra. Det går ju faktist över! och ut kommer det finaste vi någonsin kommer skapa<3
