Verkligheten

Kaos i huvudet. För det mesta är jag glad. Jag mår bra, har så oerhört fina människor omkring mig.
Jag vet att jag inte kan skriva ut saker och ting här... Men jag bara väntar på att jag ska bryta ihop, på riktigt.
Jag har inte tagit mig tid eller viljan att gå igenom saker och ting. Inte låtit mig själv vara ledsen, inte gråtit ut och bearbetat vissa saker som gör så himla ont. Utan jag förtränger det bara. Men jag vet att saker måste komma upp till ytan och man måste ta sig igenom dessa saker för att kunna läka och bli hel igen. Det går inte att bara ignorera..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0