The Black Sheep

Känner att jag måste "försvara" mig för all skit jag kommer få ta. Eftersom vissa knappat kommer gå runt och säga speciellt snälla saker om mig. MEN jag har mig själv att skylla dessutom absolut, men.

Jag började träffa en person när det tog slut mellan mig och M. Det va M som släppte mig lät mig gå.
Jag började va med en annan, hade sjukt kul och det bra tillsammans, verkligen! Jag började få känslor för han, samtidigt som jag hade kvar känslor för M, Såklaart liksom man glömmer inte någon på en vecka.

Han strulade med tjej framför mina ögon, jag blev jätte ledsen, vi pratade och han sa att han tyckte om mig.
Allt flöt på asbra. Mådde bättre än på jävligt längre! Men jag vill inte ha någon, ville inte va fast för liksom precis gjort slut med M och jag ville vara singel ett tag inte fast vid någon annan på en gång.

Sen efter lite mer än 1 månad började M höra av sig igen att han "ville ha tillbaks mig" "skulle kämpa för mig" och jag vet inte allt möjligt. Men så mycket som han sårat mig kände jag inte behov av honom egentligen. För jag hade det ju bra utan han!

Men efter 1 veckas smsade så träffades vi som kompisar. Käkade tillsammans prata och så.
Jag berättade för Den andra att jag hade träffat M och va som för si gick. Att han ville ha tillbaks mig osv.

Han sa att jag skulle välja. Men Hur skulle jag kunna välja mellan dem medans jag ville va själv?
Jag ville va själv, men va tvungen att välja för att ha någon av dem kvar i mitt liv? Jag kan inte göra så. Svika någon annan. Lämna någon. Jag funkar inte så.. blir hellre sårad själv. Så Länge man är singel får man väl göra vad fan man vill?

Är det OK att kasta ut en halv 5 på morgonen i spöregn och ta alla pengar man äger och har?
Är det OK av dem att kolla min facebook vilka jag skriver med utan att fråga?
Är det OK att knäppa på min mobil när jag sover slå in min Pin-kod och läsa mina sms?
Är det OK att snacka skit om mig till min egna familj för att dem ska vända sig emot mig?
är det verkligen rättvist? visst jag får skylla mig själv som förlora "dem". Men min familj? är inte det lite lågt? aja.. Jag vet att "som man bäddar får man ligga". MEN det är inte precis som så att jag varit otrogen?

NÄR jag är tillsammans med någon så är det bara den som gäller. Jag ser ingen annan.
Men NU var jag SINGEL jag får väl vara med vem jag vill? Annars är det ju bara för dem att vända ryggen till eller? Det var inte så att dem inte visste om någonting. För det gjorde dem.

Men jag antar att jag kommer få sjukt mycket skit nu. Men nu är jag ensam och kommer så förbli. Hoppas ni får ett super bra liv .. Jag är inte ledsen. Bara rubbad på känslor..

För en gångs skull hade jag honom i mitt liv igen. Som jag saknat.
Jag fick tillbaka den jag älskade i mitt liv, igen.

Hur ska man kunna vilja att någon av dem ska försvinna. Igen?
Jag älskar dem båda oerhört mycket, och kommer aldrig vilja dem nå illa. Även om jag gjort dem illa så var det aldrig min mening. Jag antar att..


Allt handlade om att kämpa för att jag inte skulle förlora det som ligger mig närmast hjärtat. En gång till.


Man lär sig av sina misstag. Men jag tänker inte ångra något. Det här kommer bara göra mig starkare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0