carrofaahlstrom

På lördag är det exakt tre år sedan vi sågs första gången. Det var andra dagen på  persmässan då det även var cruising i Bollnäs min Mamma var chauförr till din Pappa och hon tyckte du var för full i Bollnäs att hon skulle köra hem dig till din Pappa som bor i byn. Hon hämtade även upp mig för att jag mådde dåligt.

(Min Mamma har varit tillsammans med Dennis Pappa i tonåren och likaså min Mormor med Dennis farfar. Haha)

Jag fick sitta bak med dig för vi skulle hämta upp fler folk. Du började slå på mig för du tyckte jag såg så sur ut, tillslut fick jag hoppa fram till mamma för jag fick så ont i armen. Redan då i mörket tyckte jag du var så himla fin.

 

Några dagar senare åkte vi hem till er, för Mamma skulle dricka en kopp kaffe med din Pappa och jag följde med antingen för att jag var uttråkad eller förhoppningar av att få se en skymt utav dig. Du låg där i soffan, bakis utan strumpor. Såg inte så mycket mer utav dig för du låg i soffan i tv-rummet och vi satt i köket.

 

Du skulle åka och hämta någon bil i Bollnäs och Mamma frågade om du ville komma och äta planka med oss på kvällen och det ville du. Så på kvällen hämtade Mamma dig vid bussen.

Det var där allt började, första gången vi sov tillsammans, första pussen, första riktiga närheten av dig. Det pirrar i hela kroppen vid tanken av dig.

 

Jag började åka till dig i Söderhamn på veckorna eftersom du gick i skola där. Så småningom hoppade du av och började bo hemma hos oss. Tills vi provade på att bo tillsammans i en liten etta på tjugo kvadrat.

Du blev som en i familjen, det vet du själv att du är också. Och att din pappa betyder lika mycket nu som då för mig, även om han och jag har haft våra duster så älskar jag honom också. Ni betyder så otroligt mycket för mig.
Du fick mig att må så himla bra och allt flöt på. Tills det inte funkade längre, varför minns jag inte ens. Har aldrig haft en anledning att säga "hej då" till dig på riktigt. Vilket kan vara orsaken till att jag aldrig riktigt släppt dig har liksom aldrig haft den där anledning till varför. 

Vi tillbringade 1 år och 2 månader tillsammans.  

 

Jag träffade en ny och flyttade ihop med honom och du samma sak. Men vi hördes fortfarande av oss till varandra i smyg vi brydde ju oss fortfrande om varandra. Det gick inte en dag utan att jag tänkte på dig, det var inga speciella tankar utan mer, "undrar vad han gör", "undrar hur han mår, om allt är okej", "undrar om han är lycklig?" . Du träffade och pratade ju fortfarande med min Mamma & Låtsas Pappa även om inte jag var där. . Vi träffades även vid påsk och andra tillfällen.

 

I 15 månader var vi ifrån varandra. I April i år började vi träffas igen, direkt efter jag och m gjort slut. På en fest. Redan då kunde jag inte slita ögonen ifrån dig, eller händerna. Känslorna fanns där på en gång.

Vi började vara tillsammans, sova tillsammans, vi var verkligen glada i varandras sällskap bråkade inte utan allt vara bara helt underbart.

 

Så började M höra av sig att han "ångra sig, osv osv osv." Så jag träffade honom någon enstaka gång "bara för att.." Känslorna för honom fanns inte där som dem gjorde för dig. Med dig var jag lycklig med honom såg jag bara allt ont han gjort mig. Men det var makten som tog över.  Detta kanske låter hemskt. Men att ha "makt" över någon som kontrollerat en och gjort illa en otroligt mycket under 1 år och att man sedan har den "makten" att han gör vad som helst för en, tog över en sväng.

Vilket jag ångrar varenda sekund. Detta gjorde att jag förlorade dig, igen. Jag har bara mig själv att skylla. Jag insåg verkligen inte vad jag hade innan det var helt borta, och vid det här laget trodde jag aldrig att du skulle prata med mig igen och det trodde nog inte du heller. Detta var i mitten av maj.

 

Jag började vara med en annan, snäll go och helt underbar kille. Men den 10 juni träffades du och jag, av en privat anledning. Denna chansen jag fick att verkligen visa att jag ville ha dig, att du ens gav mig den chansen gjorde att jag släppte allting annat. Jag visste vad jag hade förlorat och om jag fick chansen att få tillbaka det var jag beredd att aldrig släppa det igen.

 

Sedan den 10 juni har vi tillbringat varenda underbara natt tillsammans. Vi har setts varje dag och jag är så otroligt tacksam att du gett mig den här chansen.
Vi ska se till att fortsätta ha roligt tillsammans och även om vi kommer bråka ska jag se till att det är värt att bli sams igen. Kommer aldrig sumpa dig, jag kommer aldrig riskera att förlora dig igen. Jag ska kämpa för att vara den tjejen du förtjänar. Göra allt jag kan för att du ska ha ett leende på läpparna innan du somnar. Finnas där för dig när du behöver. Du är hela min värld.

 

 

(inte dem snyggaste bilderna kanske. Men det är väl såna här vi är. och det är kärlek ändå!)