i'm not ready to let you go..

Vet inte exakt hur det ligger till för jag vill inte veta, jag vill inte att det ska vara såhär.
Jag vill inte tänka vill inte inse sanningen. Kan inte acceptera.
-
Farfar har haft cancer i mer än 2 år tror jag. och vad jag vet började det i levern, som gjorde honom gul.
Medicinerna gjorde honom klen. Tappade hår och allt de som har med cancer att göra.
Medicinera har hållt honom i schack fram tills nu.
Cancern har spridit sig näst intill överallt. Medicinera hjälper inte längre.
Så han har precis slutat med dom. Vilket gör att det inte är lång tid kvar.
-
Han har valt att stanna hemma. Pappa är där varje dag (han bor ungefär 4 mil ifrån Edsbyn.) och vi har varit dit.
men tänk att lämna dig. tänk om det händer på natten där ingen kan har koll på vad som händer.
jag vill inte att du ska vara ensam Jag vill inte säga hejdå, jag vill inte lämna dig, vill inte acceptera att det här är slutet. 
Kändes som att du skulle leva för alltid. Eller åtminstonde dom 30 år till du har kvar minst..
Livet är inte rättvist. Du är ju bara 62.
Tänker på Pappa som förlorat både mormor och farmor inom loppet av 1½ år.
Det är inte rättvist att du ska behöva ta nå mer. Jag vet inte vad jag ska göra för att visa att jag bryr mig så.
vill inte att ni ska vara ledsen och må dåligt. jag blir ledsen för er, för alla andra för mig själv.
Det gör så ont att se sina när och kära må dåligt. att vara tvungen att släppa taget om någon.
jag önskar jag kunde göra allting bra.
Jag älskar dig Farfar. Jag älskar dig Pappa.
även om jag inte kan säga det..
-
♥:'(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0